Racereport Stockholm Trail 46 km 2015-06-27

Då var det dags för ännu en racereport. Det underliga är att jag minns nästan inte vad jag gjort mellan detta och det senaste inlägget. Mina dagar går i ultrarapid just nu och känner att ibland hinner jag inte med själv i svängarna. Det är mycket nu helt enkelt som har med vår kommande flytt att göra. Som jag skrev i det senaste inlägget har ett ont knä stört mig sen vinsten i BUM 87 km. Har sen den tävlingen, 30 maj, enbart fått ihop ynkliga 47 km fördelade på 6 pass vilket är ett snitt på 7,8 km/pass. Inte mycket till förberedelser. Trodde att det onda i knät skulle gå över genom lite egenkomponerad styrketräning men så blev det inte så jag begav mig till sjukgymnasten som konstaterade att jag hade otroligt överbelastade muskler/senor insida och utsida lår. Efter två rent sagt omilda besök hos Marie på Elitrehab och ett hos massören som troligtvis kan klassificeras som misshandel vågade jag tro på start i Stockholm Trail som också är den andra deltävlingen i Salomon Trail Tour 2015. Från att sprungit ha 26 km i Åda Wild Boar, läs racereport här, valde jag att nu springa 46 km, dvs. ultradistans i miniformat. Detta är mer jag än 21 km då jag är mer seg än snabb.

Beskrivning av banan. Foto:Stockholm Trail.

Åkte upp efter jobbet på fredagen mot Stockholm och Kungens Kurva där jag skulle bo. Resan gick fint och fick även hälsat på Lena Gavelin som bloggar här och har en meritlista som få kvinnor i Sverige när det gäller löpning. Vi lyckades också få var sitt 4-bäddars rum på hotellet, ska inte klaga.
Väl på tävlingsdagen blev det en tidig hotellfrukost för att sen bege mig till tävlingsområdet som låg vid globen och Tele2 Arena. Träffade den alltid lika glada och trevliga Erik Ahlström som är samordnare för oss i laget samt Salomon Trail Tour. En sann glädjespridare helt enkelt.

Jag och mäster Ahlström. Foto: Erik Ahlström

Gänget innan start på 46 km. Foto: Erik Ahlström

Efter lite fixande kring Salomon tälten gick jag in i tävlingsbubblan och begav mig till starten som låg 10 minuter från tävlingsområdet. Valde att springa utan vätskerygga då tävlingen skulle ha 13 vätskestationer så jag satsade enbart på att bära med mig lite gel. Erik eldade igång oss och sen gick starten. Det ända jag läst innan var att vi skulle bestiga Hammarbybacken efter 1,3 km samt efter 43 km och detta såg jag fram emot med skräckblandad glädje. Visste även att jag skulle springa 3 varv på en 10 km slinga samt 2 varv på en 5 km slinga.
Snabbt var vi ett gäng som gick loss lite och besteg Hammarbybacken för första gången denna dag. Det gick oväntat lätt och sen var det nedför på andra sidan för att sen ge oss in i skogen för det första av 3 varven 10 km slingan. Blev själv nästan med en gång och fortsatte så de två första varven. Löpte på bra i värmen som verkligen kom till Stockholm denna helgen. Terrängen var otroligt krävande med väldigt få partier där man kunde springa avslappnat, alltid var det något i vägen.

Del av banan. Foto: Stockholm Trail

Del av banan. Foto: Stockholm Trail.

Såg inte någon alls under dessa två varv förutom alla funktionären som jag måste ge en eloge. Riktigt sköna människor som tog sig tid att heja på och prata med mig när jag kom förbi dem. Inne på tredje varvet började jag varva folk som var inne på sitt andra varv och det var skönt att se lite folk. Vid nästa varvning fick jag nu mitt tredje hårband runt handleden (det var så de räknade antalet varv, ganska smart) och begav mig ut på mitt första av två varv på nästa slinga (5 km) och jag hade en illusion att denna slinga var av en enklare karaktär typ motionsspår men ack vad fel jag hade. Den var hemsk tycker jag eller så berodde det att jag nu började känna av lite stumhet i mina ben och jag fick gå upp i det värsta backarna. Upp till sista varningen kändes som jag besteg Mount Everest och sen var det bara att ta emot det sista hårbandet och slå på pannbenet samt ge sig ut igen på sista sträckan. Nu bar det inte upp till varvning efter slingan var klar utan nu sprang jag längs med Hammarbybacken igen för att sen bestiga backen på ett annat ställe än innan. Detta var rent ut sagt, hemskt. Försökte verkligen springa så gott det gick men mest fick de bli gång med hjälp av armarna på låren. Väl uppe på första avsatsen sprang jag (eller något liknande) till nästa backe som skulle ta oss till toppen. Denna bit var om möjligt ännu värre än den första, men jag fick lite mer energi i med att Erik kom ikapp mig (han sprang 10 km) och peppade mig.

Hammarbybacken. Foto: Stockholm Trail.

Väl uppe på toppen så skulle vi såklart ner igen och sen in i skogen. Här började min vänster vad bråka och krampa. Fick offra 10 s mot ett träd och sen var vi igång igen. Efter en stund kom vi ut ur skogen och sprang förbi platsen där vi startade och in på asfalten. Just här tror släppte det lite för mig och jag knöt näven. Försökte mig till en spurt a la BUM men det fanns inget kvar i mig. När jag korsade mållinjen höjde jag armarna och var så otroligt nöjd.

Intervjuad efter målgång. Foto: Erik Ahlström

Sluttiden blev till slut 4:00:00:02, lite retsamt men jag bryr mig inte. Tvåan, Henrik Pilvinge, kom in cirka 24 minuter efter mig. Alla resultat hittar ni här. Blev intervjuad av speakern och begav mig sen för att mingla samt duscha.

Prisutdelning 46 km. Foto: Henrik Pilvinge

3 av 4 glada segrare. Foto: Erik Ahlström

Så gott som storslam för Salomon. Foto:Erik Ahlström

Missade tyvärr prisutdelning då schemat ändrades och just då passade jag på att äta lite mat innan jag höll på att förintas. Men tävlingsledningen var otroligt flexibla jag när jag väl kom på plats körde de samma procedur igen för min skull.

Satte mig sen i bilen för att påbörja resan hem till Göteborg och det var ingen jobbig resa alls. Köpte på mig lite smågodis och kaffe. Detta skulle intogs i samband med att jag lyssnade på U-21 semifinalen.

Vill verkligen tacka Erik Ahlström/Salomon som lägger ner sig själ i dessa arrangemang samt till de arrangerande klubbarna bakom Stockholm Trail.

Hur gick det med knät då? Jo, efter 20 km släppte alla känningar i knät och de har inte återkommit. Nu gäller det att sköta styrkan så ska jag nog hålla detta borta från mig.